Vecka 33

Samuel Teeland

WCNSF / Beviljande av fristad1

bildernas fnissande, det stängda framkallas utan tillräckligt med vätska

pixlar sig genom blodet en bild kan bilda

till- flykten

ofrivillig

andakt det som andas igenom prismatiskt är sekunder

That WCNSF number is also in constant flux

1 Skriven i dialog med Hiba Abu Nada’s dikt I Grant You Refuge, översatt av Huda Fakhreddine. Ursprungligen publicerad: https://proteanmag.com/2023/11/03/i-grant-you-refuge/. Hiba Abu Nada mördades in ett Israeliskt luftangrepp den 20 Oktober 2023

vapnen är ett löfte som rinner leenden föds som raketer föds som kvarter föds och rinner

kycklingarna sover drömlösa barn på varje gata där döendet och fåglarna följer

likkistor är mödrar är gatan som dör är tiden rinnande

ger en pappa en fred att svara nåden ”jag har lärt mig att älska mitt liv”

och barnens förtjänande en värld en död förtjänt av deras skönhet

du målar en himmel från ett liv i Leviathan’s mage

en ny geografi bortom

förödelse i dina ord där apelsiner inte längre förkolnas moln och skrift i fosfor skrifternas läckor

ibland er älskande som dog skrattande tillsammans en dag tillsammans skrattande

Rim K Nilsson

svit

I

Traumat blev fött i kriget brus starka minnen likt horisonter utan slut Krigets fyrverkeri bara i fantasin är barnens liv en revy Allt man ser av skuggans bilder missiler som dansar i skyn den fasansfulla vyn Fosterställningen per automatik inte nåt annat likt raketer i periferin tolkas som magi barnet vet att det är en tragedi Minnen ristas in i små själar
växer vingar snabbt likt ett täcke av skydd i hast Ljudets spår av buller och bomber oändliga djupa sår med minnen längst in i ett skrin du får en förlorad psalm en bön i mammas famn Till Kaanans land sträcker barnet sin hand drömmen finns där nånstans historian som man inte tror är sann

II

Föräldrar bär krigets ärr olika platser fast i samma land Med koder hemligheter vill han skydda Palestinas röst hopp och kamp fanan högt hjärtat i brand Leendet dolde mer än vad vi kan se förtryckets arv är konstant en kedja av minnen som aldrig försvann dolt som ett märke av ödet som fanns här generation efter generation osynlig smärta under den mask vi bär Släktens historia omgiven av krigets symfoni än idag fortsätter den sjunga samma melodi Granater missiler gevär och pistoler stridsvagnar granater och kulsprutor Alla vapen i krigens skamliga scen barnamordens historier med Han var en hjälte för Falastin bar en kostym av mystik i sitt land Sjalens pondus och huvudet upp drömmen om Palestinas sand Vägen mot utopin tar tid värt varenda strid

för Palestinas frid

III

80-talets kaos, mamman bar på liv i moderskapets ögon skräckens blick i kroppens vagga fanns miraklets magi det var dags att fly, gömma sig springa för sitt liv Magen gör soldaten blind ett förbjudet barn inte värt ett skit blåvit flagga med stjärnan mitt i AK-47 en gravid kvinna släpps inte förbi Palestinas barn låg däri man räknar statistik ett barn hit, ett barn dit Minnena ristas in där satt vi mitt i denna hysteri Barnen ser en lek med långt skaft ett artilleri med en enorm kraft i tystnadens ljud pekar han och visar sin makt mammans bankande hjärta och adrenalin blåvit flagga med stjärnan mitt i Hög i rang han tittar med ett flin

modershjärtat i panik hon så blek tvillingar födda av samma kärlek De delar allt dessa små körsbär skratt och dans i krigets dystopi soldatens utsikt blir snabbt en komedi han skrattar åt flickorna som vandrat tillsammans i sitt korta liv Mabit! Mabit! מביט små smurfar på besök Han skriker högt och mamman brast Rör dem inte snälla de är min skatt diamanter rubiner smaragder de är mitt allt Pipan är skarp och kall mot magens hud han nickar och slänger ett öga på sin kamrat Ska vi? Tittar tillbaka i hennes blick Du har tur Desperat bönade hon för sitt fosterland stolta magen och allt för sin man Minnen ristas in hjältinnan sprang skyddade sina barn satte aldrig sin fot på stulen mark

MURAT BELCAS

Alla ögon på Rafah

Gud ser på Rafah. Räknar ögon och tänder. Ställer rad mot rad.

Spelar ett glaspärlespel Med ögon som en gång brann av kärlek Och tänder som bet ihop.

Han mumlar en rad på arabiska En annan på hebreiska, men hans blick är dimmig Och rösterna i huvet är osams.

Jesus, den späda rösten Lägger sig i och Gud får djup ångest. Skrattar, vaggar av och an.

Vi ser på Rafah. Räknar ögon och tänder. Kräver Guds ansvar.

(hoppas innerligt det framgår att ovan varken avser vara en förbehållslös religionskritik eller ett försök att reducera övergreppen i Palestina till en fråga om religion)

Netanyahu

Mindre än du är Och hon är mest i vägen. Svår att tänka bort.

Jobbig är hon och har luft Och ibland verkar hon tigga om det. Hon blir så arg på saker.

Vart du än försöker gå är hon där Och som i en ond dröm blir allt till förebråelse. Därför tänker du att hon måste bort.

Alla lajkar allt hon gör Men bortom skärmen finns er verklighet. Där möter du henne nu.

Mindre än du är. Och så vägrar hon vara Lika rädd som du!