Vecka 21
Edouard Zeitoun
judge jury executioner har jag ofta omnämnts i liknande meningsuppbyggnader zatar sesam spiskummin sa att mitt efternamn betyder kikärtor avnjutna vid två separata tillfälle men det betyder egentligen oliver i en liten korg dadlar i vinden bar ljög jag i ansiktet av din lilla tavla lilla olivkorgens månadens oliv
Ali Alonzo
det känns groteskt att ens försöka “göra något” av det.
text. “skriva något” om det- såhär
det är uppenbart och helt klart att hur vi än gör detta så blir det i slutändan så att det i första hand kommunicerar något om oss vi vill säga något om vad vi tycker. så folk ska veta vad vi tycker. så folk ska veta att vi är goda
ja
jag tänker inte använda brasklappen jag vet att poesi inte kan förändra världen
orden är ju så att de puttar förändrar styr diskursen
en förändrad diskurs påverkar bara de akademiker som använder den
men kul att vi kör hörrni en
förändrad diskurs räddar inte liv
äsch ( EN GÅNG SA NÅGON I EN TOALETTKÖ ATT HON UPPSKATTADE MITT “CONTENT”)
vi uppmuntrar alla “kreatörer” som bidrar med verk
att swisha en slant till palestinagrupperna jag vet att ni inte har några pengar 10kr är mer än noll kronor jag uppmuntrar alla som besöker denna hemsida som är gratis att swisha en slant till palestinagrupperna 10kr är mer än noll kronor
donera även enkelt till
unrwa.org @gazamututalaid på instagram campusbailfunds.com
As long as we keep repeating the same refrain of the little anti-repressive anthem, everything remains as it is and anyone can sing it without being noticed. —Michel Foucault
ett. The struggle against prisons doesn’t return the same way that it left. And we do not take it up in complete innocence, as if we don’t know why, in the 1970s, it failed.
två. The function of prison in the overall economy of servitude is to materialize the false distinction between criminals and non-criminals, between law-abiding citizens and delinquents. This “purpose” is as much social as it is psychic. It is the imprisonment and torture of the prisoner that produces the citizen’s feeling of innocence. Thus, as long as the criminal aspect of all existence under Empire is not acknowledged, the need to punish and to see punished will persist, and every argument against prison will continue to miss the mark.
tre. The distinction between guilty and innocent is false. Reversing it only reinforces its lie. In our struggle against prisons, whenever we cast prisoners as the good guys, as the victims, we reproduce the very logic whose penalty is prison. A single dash of morality is enough to spoil any anti-carceral struggle.
fyra. The phrase “prison is the solitary confinement of society” is true only with the corollary that there is no “society.” It is not “society” that produces prisons. On the contrary, it is prison that produces society. It is by asserting, by constructing its own fictitious outside, that Empire creates the fiction of an inside, an inclusion, a belonging. The fact that the techniques through which the daily life of Empire’s metropolises and its prisons are managed are substantially the same — this must remain the exclusive knowledge of its managers. “A prison is a little city. You sleep there, you eat there, you work, you study, you play sports, you go to church. Except that life there is always constrained. Out on the street, there are stores, movie theaters, etc. And so I asked myself, why not bring those things into prisons? And how can this be done without hampering security?” So says one of the main architects of new French prisons. It would not be prudent to say more.
VILLKORSLÖS SOLIDARITET MED PALESTINA för varje mur som sprängs så bygger dom två nya jävligt fort
Det kommer komma ett gäng texter i veckan. Från och med nästa vecka Håll ögonen Öppna